Ulf Fagerström fotade lillan i helgen.

 

Är så nöjd.

 

Fotat Ebba lite idag. :)

 

Roligt att så många läser, hela 140 visningar igår :). Kommentera gärna något, intressant att se vilka som läser.

 

Idag har jag och Ebba haft besök av bästa kollegan Anna, det var riktigt mysigt och Ebba fick fina presenter. Vi har även hunnit med en promenad med Elin och Hampus samt en soppmiddag med fina Terese och Krattan! :)

Effektivt= slut som artist nu, även Ebba. Haha! :)

 

En annan sak jag glömde skriva om igår är detta jääävla gooooglande. Alltså varför!?! Min Bm sa tidigt att google är förbjudet, speciellt familjelivsidor, ändå har jag ALDRIG googlat så mycket som första månaden som mamma, till vilken nytta? haha... Jag fick mer panik eller tänkte, vadfan hur tänker folk, stämmer verkligen det där, borde jag prova det där?! Jaha är det därför det blir så när jag gör så osv....

 

Tänk om, gör om, gör "rätt" säger jag, har jag fått lära mig.. LITA på dig själv, dina egna instinkter med DITT barn. Inget barn är det andra likt så huuuur mkt du än googlar på "åkommor" "varför är det såhär frågor" eller "hjälpfrågor" så kommer du hitta miljoner av olika svar, bara för att det finns miljoner av olika barn, alla är vi olika individer så därför kan inte familjeliv hjälpa dig med svaret. Dock kanske du kan få tips men känns ändå som att man får lite på sig själv och sjukvården som hjälp istället?! :) Ett tips jag fått lära mig på vägen.... har nu (kanske för ett tag haha) slutat googla och fy så skönt!

 

Nej nu blir det lite familjemys innan John Blund förhoppningsvis besöker oss alla 3 :)

 

Sov gott kära läsare!

 

Nu när 2015 kommer funderar jag på att blogga, när tid finnes, då jag är nybliven mamma. 

Detta inlägg blir lite privat, men läs bara om ni vill!

 

Snart har 4 veckor gått sen Ebba kom, vilken resa, med mycket funderingar, känslor och enorm lycka.<3

En sak jag funderat kring efter att jag fått barn är VARFÖR man inte får mer vetskap i vissa saker på ex, föräldrautbildingen! 3 gånger gick jag och Richard, informationen på mötena handlade om:

 

* Hur bebben kommer ut, visades med en docka, förlossningen alltså, samt filmer.

* Hur första tiden handlar om amning och hur killarna ska städa och diska?! 

* Andning, profylax-kurs samt frågestund, vilket blev rätt tyst med 6 okända i rummet!

 

Dock kan jag känna efteråt att VARFÖR får man inte kunskap i massa andra saker?!

Jag ammar inte så "hela" min tid som skulle handla om amning, gör inte det. Tillhör jag inte det "normala" då eller vadååå... ibland kändes det tufft att sluta amma pga att det inte fungerade. Tankarna kom ofta : Borde jag försöka mer, är det något fel på mig eller varför blev det såhär för mig? Nu en månad senare är jag trygg i den frågan men hade någon påpekat detta v.2 hade jag nog helt fallit samman.

 

Sen en massa annat man som nybliven förälder kanske kunde fått mer vetskap om, hormonerna och alla känslor som går upp och ner de första 1-3 veckorna, gråten, lyckan, tröttheten mm... varför pratar ingen om detta? Det såkallade "babyblues",hade jag aldrig hört talas om innan min bvc sköterska lämnade en liten broshyr om det 1 vecka efter förlossningen....

 

Utdrag från 1177 på webben:

"Så många som varannan nybliven mamma blir tillfälligt nedstämd efter förlossningen. Det kallas för baby blues och är inte det samma som en depression. De vanligaste symtomen är humörsvängningar, gråtattacker och ibland ångest och sömnsvårigheter. Baby blues brukar komma två-tre dagar efter att barnet har fötts och går vanligtvis över inom två veckor. Det är inte klarlagt vad som är orsaken, men det kan bland annat bero på att mängden östrogen minskar kraftigt efter förlossningen. En annan tänkbar orsak är att man ofta är utmattad och lider av sömnbrist efter förlossningen.

För många nyblivna föräldrar har anspänningen inför förlossningen varit stor. Det, tillsammans med den stora förändring som det innebär att bli förälder, kan ibland göra att man känner sig otillräcklig.

Vissa kvinnor upplever förlossningen som oväntat dramatisk. Det kan vara svårt att förstå varför förlossningen blev på ett visst sätt. Känslan av att ha förlorat kontrollen kan vara svår att hantera för bägge föräldrarna. Det är inte ovanligt att man kan ha svårt att prata med varandra eftersom bägge har varsin upplevelse av att inte räcka till.

Om känslan av nedstämdhet och oro inte går över inom ett par veckor utan fortsätter eller blir värre kan det vara tecken på en begynnande depression. Man bör då söka hjälp. I första hand på BVC, barnavårdscentralen eller på vårdcentralen. I ett akut läge kan man också vända sig till akutmottagningen på ett sjukhus."

Min reaktion på broshyren blev att, jaha det är normalt att känna såhär, jag trodde jag höll på att bli deprimerad och tanken kom ofta att , varför känner just bara jag såhär!?. Men lyckligtvis gick det över efter ca 3 veckor faktiskt...:) Men vetskapen innan hade kanske kunnat hjälpa mig i mina tankar/funderingar, men ja, med en fantastiskt Sambo så gick det ju finnemang i alla fall.  <3

 

Sen de "enkla" "självklara" sakerna som inte alla kanske tycker är enkla tycker jag borde ha tagits upp/visats.

 

* Byta blöja, alla har inte gjort det...? Jag arbetar med barn och kan det men alla gör inte det eller har bytt innan och kan tycka det känns läskigt, men det är bara en "grej" man ska kunna...

* Hur man badar en bebis. Det fick man fråga om på BB, så att någon visade oss och tur var det för jag hade ingen aning, visst hade jag kunnat bada Ebba ändå men det är ju bra att veta hur man ska hålla mm.

* Magen, att det är supernormalt med magknip på dem små i början och att det finns massa magdroppar, pysventlier och massa annat tjoffs att köpa för att underlätta, vilken djungel... ;). 

 

Ja det finns en massa jag önskar jag fått lite mer kunskap om innan, fast jag vet att det är en resa och att man hittar lösningar på vägen, det är inte det men som förstagångs-förälder är allt nytt, främmande, underbart och lite läskigt på en och samma gång...

 

Ja det var lite funderingar jag haft. Nu är som sagt Ebba snart en månad och rollen som förälder har verkligen sjunkit in, det vi 3 mot världen och livet känns så meningsfullt.

10 år med mannen i mitt liv, vi har vackra Ebba som utvecklas, växer och "upptäcker världen" varje dag.

Jag är en stolt sambo och mamma och 2015 känns som ett år som kommer bjuda på många underbara stunder, vilken resa vår familj har framför oss, jag älskar det. 

 

Vill ni så får ni gärna följa oss här på bloggen!

 

Tack för mig för ikväll.

 

/ Mari

 

 

 

 

Måndag återigen, veckorna snurrar på!

 

 

.. Jag bjuder på några av mina gamla favoritbilder som är tagna av mig...

 

Första året jag gör såhär men nu ska vi faktiskt blicka bakåt på ett fantastiskt 2012. 

 

Det var en månad fylld av goda vänner och olika mysiga aktiviteter.

 

 

 

Det var inte mycket till sommar i år men ack så skön den var ändå!